AKTUELLA HÄLSOUTMANINGAR FÖR SVENSKA HUNDAR

Ökande fall av leptospiros oroar veterinärer
Svenska veterinärkliniker rapporterar en oroväckande trend med stigande antal fall av leptospiros hos hundar över hela landet. Den bakteriella infektionen, som orsakas av spiroketer inom släktet Leptospira, har särskilt ökat i urbana miljöer med omfattande råttpopulationer. Veterinärer observerar att symptomen ofta är diffusa i början, vilket försvårar tidig diagnos och behandling. Infektionen kan leda till allvarliga komplikationer som njursvikt och leversjukdom om den inte behandlas i tid. Klinikerna rapporterar att cirka 30 procent av de diagnostiserade fallen kräver intensivvård. Smådjurskliniker i storstadsregionerna har sett en fördubbling av antalet fall under det senaste året. Laboratorieanalyser visar att den dominerande bakteriestammen är L. interrogans, som är särskilt aggressiv. Sjukdomen sprids främst genom kontaminerat vatten och fuktig jord där smittade gnagare urinerat. Veterinärer noterar att infektionen ofta drabbar jakthundar och andra hundar som vistas mycket i naturen. Behandlingen är komplex och kräver ofta långvarig antibiotikaterapi kombinerad med understödjande vård. Kostnaden för behandling kan uppgå till betydande belopp, särskilt vid komplikationer. Vaccin finns tillgängligt men skyddar inte mot alla stammar av bakterien. Smittan klassas som en zoonos och kan därför även drabba människor. Erfarna kliniker rekommenderar nu vaccination för hundar i riskzoner. Djurägare uppmanas vara särskilt vaksamma under höst och vår då smittrisken är som störst.

Allvarlig bakteriell sjukdom sprids
Veterinärmedicinska laboratorier i Göteborgsregionen rapporterar om en markant ökning av positiva leptospirostester under de senaste månaderna. Sjukdomsförloppet kan vara mycket allvarligt med multipel organsvikt som följd om behandling inte sätts in i tid. Laboratoriepersonal har identifierat flera olika serovarer av bakterien, vilket komplicerar behandlingsstrategierna. Infekterade hundar uppvisar ofta initialt ospecifika symptom som feber, nedsatt allmäntillstånd och inappetens. Sjukdomen kan progrediera snabbt med utveckling av gulsot, njursvikt och blödningsrubbningar. Veterinärer har observerat att yngre hundar ofta drabbas hårdare än äldre individer. Intensivvårdsavdelningar rapporterar längre vårdtider för leptospirosfall jämfört med andra infektionssjukdomar. Modern diagnostik med PCR-teknik har förbättrat möjligheterna till snabb diagnos. Antibiotikabehandling med penicillin och doxycyklin utgör grundstenen i terapin. Understödjande behandling med vätsketerapi och njurprotektiva åtgärder är ofta nödvändiga. Prognosen varierar kraftigt beroende på när behandling sätts in. Överlevande hundar kan utveckla kroniska njurproblem som kräver livslång uppföljning. Smittspårning har visat att urbana miljöer med stor gnagarpopulation utgör särskilda riskområden. Veterinärer rekommenderar nu utökad provtagning vid ospecifika infektionssymptom. Sjukdomen har även zoonotisk potential vilket ökar betydelsen av korrekt diagnostik och behandling.

Förebyggande åtgärder viktiga
Veterinärmedicinska experter betonar vikten av preventiva åtgärder för att minska smittspridningen av leptospiros i hundpopulationen. Vaccination rekommenderas nu särskilt för hundar i urbana miljöer med hög exponeringsrisk. Djurägare uppmanas att undvika områden med stillastående vatten under promenader. Regelbunden råttbekämpning i riskmiljöer har visat sig effektiv för att minska smittrycket. Veterinärer rekommenderar noggrann tvätt av tassar efter utevistelse i riskområden. Hundrastgårdar och parker bör regelbundet inspekteras för tecken på gnagaraktivitet. Särskild försiktighet rekommenderas vid jakt och andra utomhusaktiviteter i fuktiga miljöer. Immunsupprimerade hundar löper större risk att utveckla allvarlig sjukdom. Kennlar och hunddagis uppmanas införa särskilda hygienrutiner för att minimera smittrisken. Regelbunden rengöring av vattenskålar och matskålar är grundläggande förebyggande åtgärder. Hundägare bör vara uppmärksamma på tidiga sjukdomstecken som trötthet och feber. Snabb veterinärkontakt vid misstänkta symptom kan vara avgörande för prognosen. Information om smittläget bör spridas via uppfödare och rasklubbar. Veterinärer rekommenderar även regelbundna hälsokontroller för hundar i riskområden. Förebyggande blodprovsscreening kan vara aktuellt för vissa riskgrupper.