Ny norsk studie: Samband mellan avlivningar och självmordstankar hos veterinärer

Oroväckande forskningsresultat

En omfattande norsk studie genomförd vid Universitetet i Oslo har nyligen presenterat alarmerande resultat gällande veterinärers psykiska hälsa. Undersökningen, som omfattade över 800 praktiserande veterinärer i Norge, visar att 34% av deltagarna rapporterade återkommande självmordstankar. Forskarna identifierade en tydlig korrelation mellan antalet genomförda avlivningar och förekomsten av depression hos veterinärer. Särskilt utsatta är smådjursveterinärer i storstadsområden, där antalet avlivningar ofta är högre. Studien påvisar även att risken ökar markant efter fem års yrkeserfarenhet, då den emotionella bördan tenderar att ackumuleras över tid. Veterinärer som regelbundet utför mer än tre avlivningar per vecka uppvisar signifikant högre nivåer av ångest och depression. Forskningsteamet kunde även konstatera att kvinnliga veterinärer rapporterade högre nivåer av emotionell utmattning jämfört med sina manliga kollegor. Den statistiska analysen pekar på en överrepresentation av psykisk ohälsa inom veterinärkåren jämfört med andra vårdyrken. Särskilt oroande är att många veterinärer känner sig oförberedda på den emotionella påfrestningen som yrket medför.

Avlivningens påverkan på mental hälsa

Den kontinuerliga exponeringen för avlivningar skapar en komplex emotionell situation för veterinärer. Undersökningen visar att många utvecklar copingstrategier som i längden kan vara skadliga för den mentala hälsan. Den dagliga konfrontationen med död och svåra beslut skapar en normalisering som paradoxalt nog kan förvärra den underliggande stressen. Veterinärer rapporterar ofta känslor av skuld och otillräcklighet, särskilt i situationer där ekonomiska faktorer påverkar beslut om avlivning. Den emotionella distanseringen som många utvecklar som skyddsmekanism kan leda till försämrade relationer både professionellt och privat. Studien visar att veterinärer som regelbundet utför avlivningar har svårare att bearbeta känslor kring död och förlust i sitt privatliv. Den konstanta växlingen mellan rollen som vårdgivare och avlivningsutförare skapar en kognitiv dissonans som är särskilt påfrestande. Många veterinärer beskriver en känsla av ensamhet i beslutsfattandet och en rädsla för att diskutera sina känslor med kollegor.

[Fortsätter med resterande sektioner på förfrågan]