NÄR CANCERN MISSAS: LÄRDOMAR FÖR VETERINÄRMEDICINEN

Inledning

Tidig cancerdiagnos inom veterinärmedicinen utgör en av de mest kritiska faktorerna för framgångsrik behandling och överlevnad. Enligt färska siffror från Svensk Veterinärstatistik missas eller försenas uppskattningsvis 15-20% av alla cancerdiagnoser hos sällskapsdjur under det initiala veterinärbesöket. Detta medför ofta allvarliga konsekvenser för både prognos och behandlingsmöjligheter. Den senaste femårsperioden visar en marginell förbättring i diagnostisk precision, men utmaningarna kvarstår särskilt inom primärvården. Försenade diagnoser resulterar inte bara i försämrade behandlingsmöjligheter utan påverkar även djurägarnas förtroende för veterinärvården. Kostnaderna för behandling ökar markant vid senare diagnoser, vilket belastar både djurägare och försäkringsbolag. Särskilt utmanande är diagnostiken hos äldre djur där cancer kan maskeras av samtidig förekomst av andra åldersrelaterade sjukdomar. Svenska veterinärkliniker rapporterar en ökande trend av cancerfall, delvis beroende på att våra sällskapsdjur lever längre. Kompetensförsörjning och tillgång till avancerad diagnostisk utrustning varierar kraftigt mellan olika delar av landet, vilket skapar ojämlika förutsättningar för tidig upptäck. Specialistkliniker noterar att många remitterade patienter kommer in i ett sent sjukdomsskede, där behandlingsmöjligheterna redan är begränsade. Djurägares ökade medvetenhet och förväntningar ställer högre krav på veterinärers förmåga att tidigt identifiera cancermisstankar. Moderna diagnostiska metoder finns tillgängliga men implementeras ojämnt inom veterinärvården. Ett strukturerat arbetssätt med standardiserade undersökningsprotokoll saknas ofta, vilket ökar risken för missade diagnoser. Den ekonomiska aspekten spelar också en betydande roll, där kostnader för diagnostik måste vägas mot djurägarens resurser och försäkringsskydd.

‍